Fipronil
Hos hundar och katter är Fipronil applicerad som en plats mycket effektiv mot loppor och flera fästing- och lössarter. Men inte mot alla fästingar och lössarter som kan infektera hundar och katter. Effektivitet mot loppor är jämförbar med den för andra moderna insekticidala aktiva ingredienser såsom imidacloprid, pyririprole, spinetoram eller spinosad. Insektutvecklingshämmarna (t.ex. metopren, pyriproxyfen) tillsätts ofta till formuleringsmålet de omogna stadierna i lopporna som utvecklas från djuren i husdjurens inhemska miljö.
I boskap används Fipronil hittills uteslutande mot nötkreaturfästingar (Boophilus Microplus) och hornflugor (hematobiairritaner). Det är ett ganska populärt alternativ i regioner där dessa två viktiga parasiter har utvecklat högt resistens mot syntetiska pyretroider och organofosfater.
Farmakokinetik av fipronil
Fipronil är ganska lipofil och när den appliceras topiskt på djur deponeras den i hudkörtlarna, varifrån den långsamt frigörs. Detta möjliggör en ganska lång resteffekt mot flera yttre parasiter, t.ex. loppor och fästingar.
Absorption av topiskt administrerad fipronil är ganska låg hos hundar och katter, vanligtvis inte mer än 5% av den administrerade dosen. Den absorberade fipronil finns främst i fettvävnader. Den primära metaboliten är sulfonderivatet, som är väsentligt mer giftigt, både för parasiter och för däggdjur.
Utsöndring av absorberad fipronil sker huvudsakligen genom avföring. Hos ammande djur kan upp till 5% av den absorberade dosen utsöndras genom mjölken.
Posttid: Mar-30-2021